Det är bara vi Skandinaver som verkligen kan säga att detta är vårt eget, det är bara vi som kan ha urminnes hävd till detta kulturarv och land

Smyckeshänge i silver
från Uppland, Sverige
Vi Skandinaver har ett så otroligt mäktigt fornarv. Det som i dag kallas Asatro och utövas internationellt och inhemskt är en nyhednisk religion. Den använder symbolspråk och inslag från det Nordiska/Germanska historieberättandet, men det arv vårt folk har att förvalta är så mycket djupare. Det kan inte bakas ihop i en religiös tradition för det går över alla förnuftets gränser. Det bländar sinnet med sin mystiska storslagenhet och skönhet. Det är bara vi Skandinaver som verkligen kan säga att detta är vårt eget, det är bara vi som kan ha urminnes hävd till detta kulturarv och land.

Religiös Asatro försöker återskapa en forntida Hednisk religion/mysteriekult. Det är vad som kallas rekonstruktionism. Nyhednisk Asatro innehåller vissa Nordiska inslag. Den förnekar ibland den Nordiska folkens existens och dess äkta förflutna. Den skapar en romantisk syn på historian. De utnyttjar den etniska Skandinaviska ur-religionen, tar deras utryck och traditioner och modifierar dem för att kunna exploatera det för att tjäna pengar. Nyhednisk internationell Asatro stjäl våra Skandinaviska kulturella element och använder som sina egna.

Götiska Förbundets Huvudmän
Esias Tegner
Asatro dök upp i Sverige på 1800-tqlet i o m Nationalromantiken. Götiska förbundet bildades 1811 med syftet att återskapa "de gamle göters frihetsanda, mannamod och redliga sinne". I stadgarna stod även: "till forskning i de Gamle Göthers sagor och Häfder vare hvarje förbundsbroder ovillkorligen förpliktigad.". Förbundet utgav tidskriften Iduna. Tidningen utkom med oregelbundna mellanrum från det att Götiska förbundet startades fram till det att förbundet slutligen lades ner 1844. Medlemmarna skulle vid inträdet i förbundet anta ett fornnordiskt namn och hålla inträdestal till sin nye namnes minne. Göterna hälsade varandra med det då ovanliga, men fornnordiska, ropet "Hej!". Man höll stämmor under bar himmel och drack ur horn. Poeter som Esias Tegner, Per Henrik Ling och Erik Gustaf Geijer skrev dikter om den Nordiska andliga kulturen och historien. Dessa idéer spreds även till Norge och Island med poeter som Henrik Wergeland och Jonas Hallgrimsson.

Sveinbjörn Beinteinsson
Modern Asatro kom till på 1970-talet när Isländska Ásatrúarfélagið bildades av Sveinbjörn Beinteinsson. De hade inte en fixerad dogma men de var inne på panteism. Asatro har aldrig funnits historiskt i den form vi ser den i dag. Men den fyller en viktig funktion i dessa sekulära tider då det ger rit och ceremoni till det Skandinaviska folket. Men det blir löjligt religiöst när Ásatrúarfélagið likt Forn Sed springer runt i prästklänningar och mässar. De har dessutom förutom denna religösa läggning en tydlig politisk agenda av mångkultur och liberalism. Själv benämner jag dem som "regnbågshedningar". Men det finns ännu mer negativa företeelser i Asatro. Tyvärr så finns det även ytliga människor som likt glupska ulvar utnyttjar folkets behov av andlighet för att tjäna pengar precis som inom den sinnessjuka kristenheten. Deras samhällsanpassade multietniska Asareligion som går under förtäckningen "nordisk" är även skadlig för vår folkgrupp som helhet.  

SHF har inslag av Nordisk folktro. Vi anammar muntlig tradition och seder, folkligt bruk och tradition. Men vi har också ett djupare perspektiv byggt på fornminnen och historia. Levande traditioner som att sätta ut gröt till vätten eller klä Julträdet, binda kransar på Midsommar, eller berätta regionala sägner och myter som Ebbe Schön beskriver det är bra och givande, men vi behöver ha en tyngre insikt kopplat till den naturvetenskapliga verkligheten och de kosmiska principerna. Att tro att förfäderna var primitiva är nedlåtande och att slaviskt följa den "historiska korrektheten" korrelerar inte till den dynamiska Nordisk/germanska folksjälen. Vi kan inte banalisera kultarvet. Detta tänkande utanför det givna ska inte blandas ihop med nyandliga flummerier eller New age.

Asatro är för SHF bara en av grenarna på vår verksamhet, men den fyller en viktig funktion i att den tjänar nutidens Skandinaviska folk i sina livshändelser. Efter att ha levt under främmande religioner och ett modernt politiskt system så har vi inga egna traditioner kvar. Vi föds, lever och dör och de traditioner vi har är knutna till samhället. Det är skolavslutningar, kristna dop, begravningar och giftermål etc. Asatron ger en Nordisk prägel på dessa det mänskliga livets evenemang och beståndsdelar, och det är viktigt även om det inte var exakt så det gick till i gamla tider. När i utövar Asatro försöker vi inte återskapa det som en gång var av olika anledningar utan vi har en pragmatisk, kontemporär och praktisk inställning till vår tidsålder utan nyhededomens pretentiösa konstruktionism.

Akademisk vs Folklig hedendom/Asatro

Folklig Hedendom/Asatro utgår från ideen om det Skandinaviska familjeträdet, dess egenskaper och medfödda talanger. Det grundar sig på vår historiska rätt att tolka våra egna traditioner och rätt till våra egna länder, markområden och kultplatser. Vi utgår från släktskapet, blodsminnet och att DNA lagrar känslor och beteenden, men vi har också en djupare tro på vårt folk. Vi anser att vår folkstam har flera övernaturliga egenskaper av olika slag. Det kan röra sig om klärvoyans, tankeläsning/överföring, siaregenskaper, magiska förmågor, benägenhet att få andlig upplysnig, hög intelligens etc. Vi påstår inte att andra folkslag saknar detta men vi uppfattar andlighet och tradition som endemisk. 
D v s att den är formad av platsen den använts/används på. Den är ett uttryck av sitt naturliga habitat och de människor som danats i den miljön, då gener utvecklas för att bemöta de krav som ställs av sin direkta omvärld. Vi är en produkt av det Skandinaviska landskapet, vi är en av dess naturliga organismer. Vi vet latent, intuitivt och automatiskt saker som bara vi kan veta. Den äkta andligheten är alltså utformad av den fauna och region den skapades i. Det är bara vi som kan identifiera oss med våra förfäder och förmödrar på ett autentiskt sätt och vara verkligt nöjda med oss själva. 

Akademisk hedendom är tron att vem som helst kan studera ämnet utifrån skriftkällor och muntliga vandrande traditioner. Den akademiske hedningen har en teoretisk begreppsvärld där mycket lite verklig personlig andlig kraft finns eller utveckling sker. Det är intelligensbaserat endast och i många fall stelt och känslolöst. De präglas av vetenskaplig empirism och har en förmåga att se ner på äkta blodig levande händelser av övernaturliga upplevelser. De kan tex vifta bort en individs vittnesmål för att det inte finns beskrivet eller förankrat i den fastställda mytologin och de blir på det sättet blinda och tråkiga. De präglas av skepticism och smått inrutat tänkande. Akademisk hedendom bedömer folk efter kunskapsnivå och inte efter folklig tillhörighet eller personliga egenskaper. Det är alltså ett grovt hierarkiskt trosystem medans vi folkliga hedningar bedömer på släktskap och blodslinjer, samt förstår att människan är en levande varelse med egna andliga och mystiska erfarenheter som utvecklas genom livet.                

Vad berättar Arkeologin och kulturarvet?

På stenåldern börjar den röda tråd som vi i dag använder som folklig självidentifiering. Megalitbyggarna hade goda kunskaper i matematik, astrofysik och naturenergivetenskap. Gångrifterna på Falbygden i Västergötland är byggda efter speciella matematiska serier och geometriska mönster. De använde bla Fibonaccinummer. Vi ser en högt utvecklad civilisation som känner till geofysik, matematik och metafysik. Vårt folk tillhör Europas megalitkultur som senare skapade den Egyptiska högkulturen. Så vi tror inte alls på grott-teorierna om primitiva vildar. Det finns släktskap med de Nordiska infödingar som knackade hällristningarna men vi tillhör en mycket mer utvecklad kultur som kom något senare.   

"Det geometriska systemet i Falköpings stad är mycket intressant av flera anledningar. Dels är systemet mycket komplicerat och invecklat, och dels ingår samtliga gånggrifter i systemet. Därtill finns det vissa geometriska formationer som upprepas på olika ställen. Det geometriska systemet i Falköping kan bara förklaras genom gyllene snittet. Inga andra proportioner kan på ett så enkelt sätt förklara varför gånggrifterna ligger just där de ligger. Dessutom följer utplaceringen principen för hur man ritar upp gyllene snittet utifrån kvadratroten ur 5. Med andra ord kan utplaceringen betraktas som en slags bruksanvisning för gyllene snittet!"  Ur Stenåldersgeometri av Lars Bägerfeldt


Ållebergskragen
Balkåkratrumman
Från Bronsålder hittar vi flera bevis på en högt stående kultur. Ållebergskragen, Färjestadskragen och Mönekragen är grova mycket komplicerade guldsmycken som inte ens dagens guldsmeder knappt kan återskapa. Ållebergskragen väger 612 gr och är tillverkad i 22 karats guld. Halskragarna tros ha tillhört en forntida Skandinavisk kult. Här börjar vi se det som SHF klassar som Skandinavisk religion. En mycket avancerad vetenskaplig Germansk kultur, där vi genom konst och arkeologi kan studera deras hemligheter. De hade många rituella föremål som bronslurar som hade mellan 8-12 toner.  Dessa användes i andlig kult och praktik. Balkåkratrumman är ett annat föremål som tycks ha använts i ceremoniella sammanhang. Kittelvagnen har hittats på flera platser och även större vagnar som finns att beskåda på bla Oslos Vikingskeppsmuseum. Denna hittades vid utgrävandet av Osebergshögen. Det har hittats dolkar och ceremoni yxor.      






Bronslur




Kittelvagnen
vagn från Vikingaskeppet på Osebergshögen

Bronsålderns storhögar är stora kraftstationer med positiv och negativ energi. Högarna ingår i större system och är ”parallell- eller seriekopplade”. Linjer strålar ut till andra monument som ett nät för kraftöverföring. Energin kunde hållas lagrad i och släppas ut från en "gravhög". Nedan följer en del av Hamiltons och andra jordstrålningsforskares teorier: 



Skalunda Gravhög
"megalitgravarnas syfte var att ”suga upp” jordens energier. Uppgenererade krafter i kammaren skulle bevara de avlidnas ande tills den dag  då den dödes själ var  redo att lämna sin gravkulle för att ta boning i en ny kropp (återfödas) eller i någon slags himmel (Hamilton, 1988). I det vardagliga livet ska man  utnyttjat vetskapen om jordstrålning vid ex husbyggande för att slippa vistas i energifält med dålig inverkan på ex hälsan (Neumüller, 1990), eller för att skapa ett fält som gav harmoni inne i byggnaden (Israelsson, 1996, Silver, 1991). I gravhögar kan energin ha riktas spiralformigt in mot centrum, så att en stor ”virvel”av energi bildats. Denna kunde blockeras eller släppas ut. Vid utsläpp skulle energin ge kraft och hjälpa den döde till ett nytt liv, d v s sända den dödes själ/energikropp upp till högre makter. Genom att bygga högar och lägga ut stenar i landskapet ska man ha påverkat jordenergin. Energin ska ha kunnat förstorats och stärkts (se 4:7). En teori är att energin tillsammans med ceremoniernas begivenheter skulle ge ny energi åt landet, folket och naturen som en slags fruktbarhetsrit. Genom energin kan forntidsmänniskan trott att de kunde kontakta eller få orakelsvar från den avlidna personens själ som efter energiutsläppet skulle befinna sig hos gudarna eller dyl. (Hamilton, 1986, 1997).


Placeringen av stenar och stenkretsar runt en gravhög var viktig. Vissa stenar ska ha samlat in stora utifrånkommande energier, s.k. leylinjer och riktat dem till ex en gravhög. Bautastenar/ menhirer kan enligt Hamilton haft denna roll. Andra stenar ska ha lagts i energinäten på platsen för att  manipulera energin. Ville man avleda, splittra upp och sprida en kraftig energilinje ska man ha lagt granitstenar, prismor/avledare, bärnstenar etc i energilinjen (jämför ljusets uppbrytning då det träffar ett glasprisma). På detta sätt kan man ha velat leverera styrka till gravhögen inför begravningar eller ceremonier (Hamilton,1988).

 - Meningen med starka energifält i och runt gravar kan också ha setts som ett skydd åt förfädersandarna mot inkräktare eller gravplundrare. Inte för att energierna fysiskt kunde stoppa obehöriga men tankar om krafternas förbannelse kan ha funnits. Man kan därmed ha velat samla energi för att utnyttja den i annat än goda syften. Det kan ha varit vanligt med ritualer där man försökte få skadlig energi att riktas mot sina fiender."   Utdrag från Karolina Stålbergs uppsats om Jordstrålning 1999.

Detta ämne talar jag mer om i mitt föredrag "Förfädernas vetenskap"

Attributen vi finner i modern Asatro finns väl dokumenterade, Tors hammare och Gudastatyetter av Vaner och Asar. 
Torshammare hittat i Ödeshög 1876
På bildstenen i Tängelgårda på Gotland kan vi se hur de brygger mjöd och skålar med horn. I de nordiska sagorna spelar dryckeshornet en viktig roll och har ofta en rituell eller magisk betydelse. Galleshornen eller Guldhornen som återfanns 1639 visar hur ett rituellt dryckeshorn kunde se ut. Odens horn är en symbol från den fornnordiska mytologin. Symbolen består av tre dryckeshorn som korsar varandra. Symbolen har sitt ursprung i myten om när Oden dricker tre klunkar av magiskt mjöd i jakt på vishet. Vid Blot stöter man ofta i ett Näverhorn i de fyra väderstrecken. Detta har förutom en mer ceremoniell funktion även en mer esoterisk betydelse. Gjallarhornet eller Gjallarhorn ("det återskallande hornet"), eller Gällehornet ("det "högt ljudande hornet"), är i nordisk mytologi det horn som asaguden Heimdall blåser i för att varna asarna om Ragnarök då jättarna närmar sig Asgård över Bifrost, bron mellan Asgård och Midgård. Han använder annars hornet för att sända olika budskap från asarna till människorna. När Mimer dricker ur Mimers brunn använder han också Gjallarhornet. 



Bildsten från Tängelgårda på Gotland

Frej stayett från 1000-talet
från Rällinge, Sverige


Gallehus hornen från södra Jylland, Danmark



Freja statyett från järnåldern från Danmark




Det som särskiljer nutidens Asatro och forntida Nordisk religion är att den numera är väldigt maskulin. Den utförs av män och är för män. Det är en krigartro. Det krigiska har alltid funnits där det vet vi. Men i det förflutnas spår hittar vi också en mycket starkare kvinnlig kult. Kvinnor skötte på den tiden all andlighet, det ansågs inte vara manligt att Sejda och hålla på med besvärjelser och örter. Männen tränade stridstekniker och krigade. Det är rimligt att anta att kvinnor hade hög makt i det forntida Nordiska samhället. I Njords saga kan vi läsa hur en kvinna byter ut sina män som man byter strumpor och dessutom får den ena efter den andre dräpt. Völvor var eremitiska "skogshäxor" som lät håret växa långt och de höll på med magi. Sejdkonor var trollkunniga kvinnor som jobbade extatiskt och rituellt. Två 
völvastavar. Den kortaste staven är från Gävleområdet, den längre från en grav vid Fuldby i Ringsted, Danmark. Freja, marornas mästarinna, valkyriornas högsta gudom. 




Sejd stavar från Gävle och Danmark
SHF strävar därför efter balans mellan maskulint och feminint. Vi vill inte fastna i nutidens begränsade vision av hedendom eller i den religiösa konstruktionistiska Asatron. Egentligen kunde vi heta endast Skandinaviska folkförbundet men anser att det är viktigt med en skiljelinje mot det kristna arvet. Vårt mål är att Nordiska människor ska vara trygga i sina traditioner och kunna vara stolta över sin historia. Behovet av detta har uppkommit genom förekomst av diskriminering mot vår folkgrupp och historieförfalskning som syftar till att förminska oss. Sekter som dels av okunnighet, dels av svekfullhet lurar och manipulerar vårt folk, och kraftiga demografiska förändringar där staten bortprioriterar vår kultur. Vi tar ansvar för att den folkliga aspekten aldrig försvinner från forskning och Nordisk religion. 

SHF är ingen vanlig förening utan vi är den Skandinaviska folkgruppens egna folkliga rörelse. Varmt välkommen att komma med bröder och systrar av det Nordiska blodet och gemenskapen. 




Hell SHF, Hell Makterna, Hell Skandinavien

Sibbe vid pennan



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar